Vad är det som gör att DU mer än gärna betalar så lite som möjligt för den mat DU äter, även då det är på bekostnad av andra (djuren, bonden, moder jord)?
Välkommen in!
Hönorna värmer själva upp utrymmet. Men under de kallaste vinterdagarna har jag igång värmelampa(or) också.
På skivan under sittpinnarna hamnar den mesta skiten. Vilket gör det väldigt lättstädat, och hela hönshuset har blivit renare.
Där finns ett sandbad och en massa (onödiga?) reden.
Hönorna kan välja om de vill vara inne eller ute (nästan alltid). Mellan hönsrummet och utegården finns en innegård också. Just nu spenderar de hellre tiden där än utomhus.
Att göra denna kola är riktigt enkelt. Orginalreceptet kommer från boken ”Julgodis, för små och stora sockerbagare”.
För att göra runt 50 stycken behöver du,
2 dl vispgrädde
2 dl strösocker
2 dl sirap
100 g smör
4-5 msk kakao
Ett par droppar pepparmyntsolja
300 g mörk choklad
2 st polkastänger
1. Lägg grädde, socker, sirap och smör i en tjockbottnad kastrull. Sätt på plattan och rör om. När det börjar koka sänker du värmen och låter smeten koka tills den är 120 grader.
2. Droppa pepparmyntsolja i den färdiga smeten och rör om.
3. Häll försiktigt kolasmeten i en långpanna med bakplåtspapper. Låt stå och svalna en stund innan den kan sättas in i kylen. Låt stå över natten.
4. Skär kolan i bitar.
5. Smält chokladen och krossa polkastängerna. Vänd kolabitarna i chokladen och strö lite polkakross över dem.
6. Låt chokladen stelna. Förvara i en burk i kylen!
Det mesta är ärvt eller så har det hängt med sedan små barnsben. Just att det är så, gör allt så himla fint tycker jag. Att varje sak för tankarna till en annan människa. ♥
Älskar denna tid på året. Den är så vacker, stillsam och fridfull. 
Jag lyssnar på musik som värmer i hjärtat och för minnet tillbaka till mina barndoms jular. Jag bakar och dofter av kanel, anis, kryddnejlika, vanilj och kardemumma sprider sig som ett lugn i själen. Jag sitter vid köksbordet bland levande ljus och pysslar ihop personliga klappar. Åhh vad jag trivs!
Jägargryta med kokt potatis.
Detta behövs för 6-8 portioner (perfekt att frysa in och få matlådor)
1.2 kg rådjurskött, i grytbitar (eller älg om du vill)
salt och malen vitpeppar
3 msk vetemjöl
4-5 gula lökar
ca 250 g svamp
ca 15 enbär
2 lagerblad
4 dl buljong
4 dl rött vin
2 paprikor
ca 1 dl grädde
Smör
Gör på detta vis
1. Bryn och krydda köttet, lägg det i en gryta. Pudra över mjölet. Löken skär du i klyftor och svampen skär du upp om du känner för det . Bryn dem sedan och lägg i grytan. Tillsätt enbär och lagerblad.
2. Slå på buljong och vin låt småkoka under lock ca 1 1/2 timme.
3. Paprikan skär du i bitar och tillsätter i halvtid ungefär. Sedan är det bara slå i grädden mot slutet. Smaka av och servera med potatis (eller vad du tycker passar).
Sen är det himla trevligt att lyxa till med efterrätt. Och varför inte göra det mitt i veckan, en oerhört tråkig gråmulen oktoberdag som denna.
Efter en lång sovmorgon stiger jag upp och ska ta ut hunden en sväng, och årets första snö ligger lite halvglest på marken. Nu har det till och med slutat snöa, tråkigt tråkigt. 
Jag vill vakna upp till ett rejält vitt snötäcke, som knastrar under kängorna när man beger sig ut för att upptäcka det nya vackra landskapet. Jag vill ha snö som tänker ligga kvar!
Här kommer några foton från min och Hobbes promenad tidigare idag. 
Precis i början av promenaden så träffade vi på ett rådjur.
Hösten kan verkligen vara sådär vemodigt vacker.
Nu i kväll kände jag mig hurtig och satte jag på mig springskorna och tog med mig jämthunden ut i elljusspåret. 25 minuter och 4 kilometer blev det. Kändes helt okej. Lite besvärligt dock att det nästan var kolsvart och jag plurrade ganska fort. Hemma igen gjorde jag situps och lite andra rygg och magövningar. Så var det med de!
En torsdagsmorgon styrde vi bilen mot Umeå. Vi for förbi och gratta en liten kille som firat sin första födelsedag och så hann vi ta oss en sväng på stan innan det var dags att gå mot folkets hus.
Det var avskalat, sårbart och intimt.
Och det bjöds på några helt nya låtar. En fin kväll.
De hade lovat oväder till kvällen/natten. Som tur var klarade vi oss. Förutom ett otäckt skyfall runt skellefteåtrakten. Kom hem till byn efter ett-tiden och då var det bara att krypa ner i sängen.
Efter att ha bott utomhus sedan i våras så blev det dags för Helmer att få flytta in i värmen igen. Han verkar inte ha något emot det faktiskt.
Så nu skuttar han omkring i huset igen, och verkar njuta för fulla muggar.
Det är riktigt fint hur social Helmer är. Han skuttar gärna efter mig när jag går omkring och kommer det besök är han snabbt framme för kolla in vem det är som anlänt. Som en liten hund nästan.
Kanske är det såhär de flesta kaniner är? Bara att jag mest träffat på de som är rädda och skvättiga.
